Bulerías: Jerezborna partyrytmen

En rytm innan den är en sång

Wikipedia beskriver bulerían som en snabb flamencorytm uppbyggd av en tolvslagig cykel, med betoningen fördelad enligt ett av två vanliga mönster. Den kan ses som en takt i 6/8 följd av en takt i 3/4, vilket artikeln kallar en hemiola. Du behöver inte räkna för att njuta av den. Det du hör är en puls som ständigt vrider sig runt sig själv, där klapp, gitarr och fötter kretsar kring samma tolv slag.

Där den började

Enligt Wikipedias framställning föddes bulerían på 1800-talet bland Jerez calé-romer, först som en snabb, glad avslutning på soleares eller alegrías. Jerez turistkontor går längre och kallar staden för flamencons födelseplats, särskilt buleríans. Det är ett lokalt påstående, men de två framställningarna pekar åt samma håll, vilket gör ett besök i Jerez till ett bra tillfälle att lära sig höra rytmen.

Hur den sjungs

Sjungd löper en bulería på tre eller fyra åttastaviga rader, enligt Wikipedia, och artikeln skiljer långsammare stilar från en frenetisk. Wikipedia tillägger att stilen är bland de mest populära och dramatiska av flamencons former. Eftersom den började som en livlig avslutning på andra palos är den den stil som är närmast knuten till en tillställnings sista, lösaste stund.

Hur den dansas

Att dansa en bulería kräver styrka i fötterna, som trummar ut intrikata mönster med tå, häl och främre trampdyna, som Wikipedia uttrycker det. Samma artikel säger att dansare vanligtvis räknar cykeln i sex snarare än tolv. För en åskådare betyder det att fotarbetet bär en stor del av farten, så fötterna är värda att hålla ett öga på liksom armarna.

Santiago och San Miguel

Pierre Lefranc skriver för DeFlamenco att Santiago avfyrar till synes outtömliga salvor av bulerías, medan San Miguel tycks luta mot den mer strama bulerías por soleá, den sort som spelas för att lyssnas på. Han beskriver Jeréz två mest kända flamencokvarter, och kontrasten är användbar: samma rytm kan vara en fest på en gata och en stilla, allvarlig sång några minuters promenad därifrån. La Guarida del Ángel ligger i San Miguel.

Läs nästa: San Miguel, ett flamencokvarter

Varför den avslutar kvällen

Wikipedia säger att bulerían är en av de mest populära och dramatiska flamencoformerna och ofta avslutar varje flamencoträff. Lefranc tillägger att bulerías i Santiago tycks ha ersatt till och med de sjungna romanserna och alboreas vid gitanska bröllop. Artikeln om palos grupperar bulerías med tangos som snabba och festliga, i kontrast till den högtidliga cante jondo i soleá och seguiriyas. En timslång tablao-föreställning kan inte lova en bulería just den kvällen, men källorna antyder att det är stilen att lyssna efter.

Bulería bland de andra palos

Wikipedias artikel om palos grupperar bulerías med tangos som de snabba och festliga stilarna, skilda från den högtidliga cante jondo i soleá och seguiriyas, och säger att bulerías inte är bundna till soleás 12-slagsschema utan också kan ta in avsnitt med 6 slag och 3 slag. Lefrancs uttryck bulerías por soleá namnger den långsammare, allvarligare varianten. För en lyssnare är kontrasten det användbara: ett program kan gå från något gravallvarligt till något snabbt, och skillnaden är tydlig även om du inte kan några namn.

Att lyssna i praktiken

Ensembler och program ändras, så gå dit utan checklista. Lyssna först efter pulsen, sedan efter hur gitarren och handklappningen faller in i den, och sedan efter hur sångaren eller dansaren rör sig mot den. Du behöver inte hålla räkningen. Spelställets webbplats nämner bulerías bland stilarna på sin tablao, tillsammans med soleá, seguiriyas och alegrías, men lovar inte någon av dem på ett givet datum.